När The White Stripes kantiga rockmusik för två dök upp runt millennieskiftet blev jag helsåld. Av flera skäl.
Ett var att de attackerade den gamla bluesskatten med sin helt respektlösa inställning och klädde den i skitiga gummistövlar och taggtråd.
Ett annat var att de någonstans fångade sitt barnasinne och kom ihåg hur det var. De skrev fint om att gå till skolan med sin bästa kompis i We’re going to be friends och i You’re pretty good looking (for a girl) så verkar de stå på randen till tonåren och kämpa med tjejbacillernas vara eller icke vara.
Och allt detta gjorde de med smittande melodier. Mitt i allt glömde man bort att de bara hade två instrument, gitarr och trummor. Men mer behövdes knappast.
Relaterat:
The Raconteurs – Steady, as she goes
The Raconteurs – Top yourself
The White Stripes – Ball and biscuit
The White Stripes – Hotel Yorba
Lämna ett svar