Dagens låt behöver man en stund på sig för att absorbera. Inte bara för att den klockar in på drygt sju minuter men för att den är så intensiv att det krävs en vilopaus efteråt.
Det verkar inte spela någon roll att The White Stripes bara var två personer. De kunde föra tillräckligt med oväsen för en hel orkester.
Ball and biscuit är en väldigt långsam blues med kaxig text som verkar vara skriven för att tas med ett par lastbilsflak med salt. Precis lagom till att den sövt dig i ett bedrägligt lugn exploderar låten i ett inferno av gitarr. Och så fortsätter den leka med dig, fram och tillbaka.
För mig är den här låten tätt förknippad med december 2003. Då var jag föräldraledig i en hel månad med min då femårige son. Om du någonsin får möjligheten att vara ledig en hel månad och leva igenom hela adventstiden ur en femårings perspektiv – gör det. Att få helhjärtat ägna sig åt julkalender, lussekattsbak, Luciafirande och smygande med julklappar med en femåring kan få vilken Grinch som helst att byta sida.
Relaterat:
The Raconteurs – Steady, as she goes
The White Stripes – Hotel Yorba
Lämna ett svar