Barnfilmer är roliga att betrakta ur ett vuxenperspektiv. De riktigt bra barnfilmerna lyckas roa både barn och vuxna.
Inte alltid så att man skrattar på samma ställen men efteråt är båda nöjda. Vi relaterade till olika saker bara.
Det tänkte jag stilla för mig själv när jag såg en av de inledande scenerna i Gustaf 2. Den där självgoda, feta katten vi bara älskar drar igång en CD-skiva i spelaren och börjar spela luftgitarr.
Min yngste son som var ganska liten då skrattade gott åt trilla-på-ändan-humorn som följde medan jag log brett åt musikvalet. För det var ganska fiffigt att slänga in Cat scratch fever av Ted Nugent där och då. För hej katten, det svänger ju.
Lämna ett svar