Jag kan ingenting om The Cure. I princip i alla fall. Inte mer än att de har en sångare som jag tror heter Robert Nånting. Han har spretig frisyr och sminkar sig. Musiken är jag ännu mer okunnig om.
Men trots all okunnighet så finns det en låt med The Cure som är en väsentlig del av mitt liv. Friday I’m in love gör flera saker med mig samtidigt. Den får mig att minnas ett tidigt 90-tal med annalkande ekonomisk kris och en kronkurs som svajade värre än Titanic efter träffen med isberget. Trist koppling kanske.
Men den gör mig också lika glad ända in i hjärteroten. Den är sprudlande och lite melankolisk på en gång. Hur det nu kan vara möjligt. Lyckas man med det konststycket förtjänar man en plats i musikhistorien. Och en plats på Musikagendan.
Lämna ett svar