I en tid när bluesen inte alls stod speciellt högt i kurs på skivbolagen för att musiken inte ansågs tillräckligt kommersiell kom vändningen från ett oväntat håll.
Från en tanig vit kille från Wisconsin, så långt man kunde komma från stereotypen av en svart musiker från Mississippi. Stevie Ray Vaughan hette den taniga killen och han spelade volymstark och rockig blues.
Han byggde upp ett stadigt rykte under 80-talet och nådde respekt bland kollegor i branschen. Jag fick se honom på TV en kväll, kanske 1986. Med cowboyhatt och ett litet fjunigt skägg såg han verkligen ut som en liten kille fast han var runt 30. Bluesbranschens lillebror.
Ur det perspektivet känns det lämpligt att välja en blinkning till en känd barnramsa som dagens låt: Mary had a little lamb. Den bevisar att han inte bara spelade volymstarkt och rockigt utan även behärskade det där speciella gunget som alltid fått mig att älska bluesen.
Lämna ett svar