Mitt livs första möte med Simon & Garfunkel skedde på Madagaskar av alla ställen. Jag ska inte påstå att det var en himmelsk upplevelse. För det var det inte.
Men det var inte Paul och Arts fel. Skulden ligger helt och hållet på en magsjukeomgång från helvetet. Låg på hotellet och yrade medan resten av familjen var ute på gatorna i Antananarivo och gick. På hotellets internradiosystem rullades Best of Simon and Garfunkel, varv efter varv.
I mitt ensamma och eländiga tillstånd hittade jag extra kraft i I am a rock. Ensam fick tvingas bli stark även om jag just vid det tillfället kände mig mer än lovligt svag.
Relaterat:
Art Garfunkel – Bright eyes
Paul Simon – You can call me Al
Simon & Garfunkel – The only living boy in New York
En av mina favoriter med Simon & Garfunkel.
Trots de angivna omständigheterna ovan, en av mina favoriter också.