En av 90-talets stora musikfejder stod mellan fansen till Oasis och Blur. Jag har aldrig riktigt fattat vad sådana fejder handlar om egentligen.
Vad är vitsen att bråka om vem som är bäst? Som om musik är en gren man kan vinna i. Själv valde jag aldrig sida. Jag tyckte att det jag hörde av båda lät bra och det fick räcka. Framgångsrika blev de i alla fall, båda banden. Och många av deras brittiska popkollegor också.
Supersonic är en av de låtar från britpopens tid som jag minns allra bäst. Gillade hur Oasis tog 60-talspopen in i en ny tid. Som nu är precis lika långt bort som 60-talet var då. Tiden går och livet med den. I överljudsfart.
Relaterat:
Oasis – Don’t look back in anger
Lämna ett svar