Det finns skivor som stått troget vid min sida genom vått och torrt. Andra har fått mig att stanna upp och fokusera från första spår till sista. Och så har vi Caramba med Caramba.
Med Hubba hubba zoot zoot som murbräcka slog sig Caramba in i svensk musikhistoria 1981. Många har genom åren pekats ut som de verkliga personerna bakom aliaskaraktärerna i Caramba. Det enda jag med säkerhet fått veta är att ABBA-producenten Michael B Tretow var med – och Ted Gärdestad. Misstankarna går också till Kalle Sändare (vem annars skulle Carlos Ih Lura vara?)
Jag skaffade skivan hösten 1981 och blev såld. För en 12-åring satt tokerierna och låtsasspråket perfekt. Låtsastyska i Eine feine, hawaiianskan i Anna Kapoae och ryskan i Spottnijk var klockrena. Helt fel men klockrena. Det viktigaste var att de skulle uppfylla alla stereotyper och få oss att skratta och det gjorde de.
Men det var också välproducerade och riktiga låtar. Skönast lunkade Fido, en hyllningssång till människans bäste vän, en riktig ”boogi wooggi doggi doggi”.
En Carambaskiva är omistlig, inte minst i tider som dessa. Vi behöver något att skratta åt en stund och det gör Caramba. Och så fortsätter man förstås klura på vem mer som kan tänkas vara med…
Lämna ett svar