Ibland händer underliga saker i livet. Man kliver in i handlingen mitt i ett skeende och har inte en susning om hur det kunde bli som det blev. För många år sedan besöktes mina svärföräldrars grannskap av sotaren. Han ställde sin stora dammsugare utanför deras hus och gick bort för att ringa på hos grannen.
Förvånade ser mina svärföräldrar hur sopbilen plötsligt svänger förbi deras hus och plockar upp sotarens dammsugare. Sophämtarna slänger in den i sopbilen, kör vidare samtidigt som dammsugaren pressas ihop till ingenting. Svärföräldrarna blir sittande med kaffekopparna i handen och undrar vad som hänt. Det gör sotaren också minuten senare när han kommer tillbaka för att hämta sin dammsugare.
Bakgrunden till titeln What’s the frequency Kenneth ska vara att en man plötsligt mötte en person på gatan. Främlingen gav honom en knytnäve i ansiktet och därefter uttalades orden som blev en låttitel av REM. Den slagne mannen undrade nog också vad han eventuellt missat i momentet innan. Och vem den riktige Kenneth var.
Relaterat:
REM – It’s the end of the world as we know it (And I feel fine)
REM – Leaving New York
Thanks , I have just been lookking for info about this topic for a while and yours
is the best I’ve discovered so far. But, what in regards to the boittom line?
Are you certain about the source?
Good question. The story was told on Swedish radio, that’s where I heard it. And roughly the same story is told on Wikipedia if you look for the song there.