Det hände sig vid den tiden i slutet av 80-talet att jag hade körkort men inte min bror. Fick därför det stora förtroendet att köra honom och några av hans bandkompisar till en liten småstad mitt i Småland för en spelning.
Fick också förtroendet att bära tunga instrument och högtalare. Förstår att turnélivet sliter på musiker. När de väl har gjort det roliga, d v s spelat, så ska alla tunga och skrymmande saker bäras tillbaka till bilen och sen ska man hem igen. Mitt i natten.
När musikanterna en efter en knoppade av så fick chauffören, undertecknad alltså, hålla sig vaken. Natten övergick i gryning ganska tidigt eftersom detta var i slutet av maj.
Att då passera en sjö där dimman stod som dansande älvor en bit ovanför vattenytan och samtidigt höra den trevande inledningen av finska bandet Q Stones mäktiga And I wait var en magisk stund.
Och textraden löd passande nog:
Hazy mornings from nights without sleeping
On this road the darkness turns to day
Hela äventyrets höjdpunkt faktiskt. Men det ville jag inte säga till musikanterna. Vore ju tråkigt för dom att få höra att man uppskattat en naturupplevelse och ett annat bands musik mer. Tur att dom sov.
Lämna ett svar