Under tonåren upptäckte jag att vår lokaltidning skrev recensioner av nyutgiven musik. Det var alltid rolig läsning.
Det ska sägas med en gång att jag sällan använde recensionerna som köpråd. Den ordinarie musikskribenten i tidningen hade en ganska kategorisk syn på det han hade i uppgift att recensera.
Var det ”skramligt” och ”larmigt” så betydde det att det var bra. I övrigt var det inte så mycket som föll honom i smaken. Kanske var det därför Nick Lowe alltid kom undan med bra recensioner.
Under sin gärning som producent var Nick Lowes instruktion till musikerna alltid ”bash it up, we’ll tart it up later”. Och även i den musik han skrev själv så kändes det äkta och nära en spelning nere på puben. They called it rock som han själv uttryckte det.
”Skramligt” och ”larmigt” hade lokaltidningens musikrecensent sagt.
Lämna ett svar