Kyrkstafetten var en gång i tiden en stor händelse med ett stort antal lag som sprang de tolv sträckorna mellan kyrkor på mellersta Öland.
Vi var ett kompisgäng som bestämde oss för att ställa upp. Det vi insåg var att det krävs en viss logistik för att hämta och lämna 12 lagkompisar längs stafettsträckorna men vi löste det med en robust uppsamlingsplan.
Problemet var att han som skulle hämta upp mig sov på genomgången. När jag gick i mål vid Gärdslösa kyrka satte jag mig på en mur intill hembygdsgården och väntade på att bli upplockad. Och jag väntade. Och väntade.
Detta var 1991, långt innan mobiltelefonen löste den här typen av problem i våra liv. Nu kunde jag bara sitta där jag satt och vänta på att någon skulle undra var jag befann mig. Tre timmar senare, efter målgång och prisutdelning hände det. Kändes skönt att se en bekant bil komma körande längs vägen. Drive me home som Foghat säger det så vackert.
Relaterat:
Foghat – Chateau Lafitte ’59 boogie
Foghat – Hate to see you go
Savoy Brown – It’ll make you happy
Lämna ett svar