Vissa saker i livet kan få en att rodna över sig själv retroaktivt. Jag brukar trösta mig med att vi ständigt blir lite bättre versioner av oss själva. I bästa fall…
Med det sagt: mitt 14-åriga jag hade fantastiskt roligt åt tvetydigheterna i Big balls av AC/DC. T o m mitt fjuniga, kusinen-från-landet- jag fattade mycket väl att låten inte handlade om någon som arrangerar baldanser på fritiden.
Insinuationerna är lite för osubtila helt enkelt. Men förmågan att stapla insinuationer på varandra och dessutom variera temat är ändå beundransvärd. I sin genre ett mästerverk.
Relaterat:
AC/DC – Let there be rock
AC/DC – Rock’n’roll train
Geordie – All because of you
Lämna ett svar