Satt med en kvällstidning och hade hunnit fram till nöjessidorna. Plötsligt tittar en stornäst kille med en lock tejpad mot pannan rakt tillbaka på mig från tidningssidan. Det var mitt första möte med Thomas DiLeva. Men inte det sista.
Spola fram något år så dök han upp igen, nu i en video. Han flaxar omkring i något som ser ut som ett grekiskt tempel och rätt vad det är drämmer han rakt in i en pelare med näsan som krockkudde. Du visste hur du skulle göra entré Thomas.
Jag har inte alltid förstått mig på dig och allt ditt snack om kosmos hit och dit. Men redan i den där videon sa du något som är ännu mer sant idag i vår sociala medietid. Vem ska man tro på när allt är så här? Vad är riktigt och vad är bara fejk?
Men din krock med pelaren i Millesgården var visst på riktigt.
Lämna ett svar