Det fanns en tid på 90-talet när The Cardigans från Jönköping var stora. Allra störst var de av någon anledning i Japan – även till sin egen förvåning tydligen.
En bekant till familjen bodde vid den här tiden i Japan och gick som – troligen – enda svensk i publiken för att se dem spela. Stolt som en tupp förstås över att ett svenskt band gjorde succé på andra sidan jordklotet. Efter varje låt ropade han ut något på svenska i hopp om att bandet skulle höra honom men utan resultat.
Mot slutet av konserten hände det som egentligen inte fick hända där och då. Han behövde springa på herrarnas. Det fina med toaletterna på arenan var att de hade högtalare så man kunde höra vad som försiggick på scenen i alla fall. Rätt som han gör det han behöver hör han Nina Persson säga på svenska:
– Är det så att vi har en svensk i publiken? Vi tycker att vi har hört något då och då. Vinka i så fall.
Dålig tajming.
Relaterat:
Tom Jones & The Cardigans – Burning down the house
Lämna ett svar