80-talets sista år sammanföll med en sällan skådad högkonjunktur. Hjulen snurrade fort och yuppien föddes. Den unga aktie- och finanshajen.
Eller finansvalpen som en dåvarande LO-pamp kallade dem. Hur det än var med den saken så var det en tid präglad av pengar, lyx och extra allt.
Även musikproduktionerna var överlastade. Syntharna gick för högvarv och bidrog till en puttrande ljudbild som höll på att koka över åt alla håll samtidigt.
I den tiden släppte Robert Palmer sin hit Simply irresistible. Han sparade i sann tidsanda inte på krutet i någon ände. Tvärtom faktiskt. På rak arm har jag svårt att tänka mig någon låt som känns mer 1988 än den.
Lämna ett svar