I rocksammanhang brukar det heta Roll over Beethoven. Rainbow gjorde det istället till Roll with Beethoven.
I ett av gruppens absoluta främsta nummer så gör de en rockversion av Beethovens nionde symfoni. Eller ja, inte hela symfonin men den sista satsen som är en tonsättning av Friedrich von Schillers ”Hymn till glädjen”.
Och glad blir man verkligen när man hör den. Glad för att musikstilar mixas på ett fint sätt och för att melodin verkligen är medryckande och…ja, yster. Brukar inte använda det ordet men den här melodin känns som urtypen för yster.
Sen är det lite ironiskt att det är rockvärldens kanske truligaste gitarrist, Ritchie Blackmore, som gör en hyllning till glädjen. Men varför inte? Han kanske drar på smilbanden han också ibland.
Lämna ett svar