Det har sina sidor att bo i en småstad. Fördelarna väger över, absolut, men om det är något man går miste om så är det världsvana.
Varje gång jag är i en storstad så känner jag mig som kusinen från landet. Vi som inte fattar hur det funkar ni vet. Vi står på fel sida i hissen på tunnelbanan och är allmänt i vägen.
Eller så blir det som gången när jag bodde på hotell i Malmö under en tjänsteresa. Hissen på hotellet var en glasbur som gick utanpå byggnaden. Sånt har vi inte där jag bor. När hissen for uppåt stod jag bara och gapade. Plötsligt, när gapet var som störst passerade hissen restaurangplanet. Så matgästerna fick se en gapande smålänning stirra rakt in på dem.
Men men, man ska inte skämmas över att vara lantis. Det gör inte lantisarna i Molly Hatchet heller när de besöker New York. Flytt på dig storstadsbo!
Relaterat:
Molly Hatchet – On the prowl
Molly Hatchet – Sailor
Lämna ett svar