Satte mig ner i stolen med en kopp kaffe. Anade att kaffet var det enda som skulle bli gratis med det här besöket hos Bilprovningen.
Medan bromsarna testades som värst kom välkända toner från radion intill mig. Kastades tillbaka till pojkrummet i mitten av 80-talet. Ljudet av Kayleigh med Marillion inifrån brorsans rum blev levande. Glömde tid och rum för en stund.
Märkligt vad låtar kan göra med en tänkte jag. När Kayleigh slutligen tonat ut började jag så sakteliga komma tillbaka till 2020-talet.
– Den mår ju fortfarande bra din gamla pärla. Besiktningskillen höll fram nyckeln. Betalade för mig och klev ut till bilen i det täta snöfallet. Blanka papper i handen och ett kärt återseende med mig i hjärtat. Tänk vad en tur till Bilprovningen kan ge.
Lämna ett svar