Klockan tickade bara väldigt långsamt framåt. När arbetsdagen var slut skulle jag bli upphämtad av vännerna för att åka till Borgholms slottsruin. Vi skulle på konsert.
Kontoret var sommarkvalmigt. Radion spelade en låt som jag inte riktigt visste vad jag skulle tycka om. Den var egentligen enormt irriterande men den satte sig på huvudet, det var helt klart. Klockan slog äntligen fyra och jag blev hämtad. Hela bilfärden över till Öland hade jag svårt att fokusera. Den irriterande melodin åt sig in i mitt medvetande.
Och hade jag hoppats att jag skulle bli av med den så tänkte jag fel. Macarena med Los Del Rio blev sommarlåten nummer 1 1996. Det var bara att foga sig. Och lära sig uppskatta. Alternativet var sämre.
Lämna ett svar