Pandemijulen blev en märklig historia. I år är det fem år sedan. Vi firade utomhus med våra närmaste intill Virån med fika, julsånger på flöjt och till och med ett julbad för den modigaste av oss. Som absolut inte var jag.
Men mest minns jag annandagens långpromenad med min bror. Vi gick längs skogsvägar och pratade om livets olika turer. Om goda tider och sämre. Men mest pratade vi om Leslie West. Mountains storvuxna gitarrist som gått bort dagen före julafton.
Vi mindes en stor, gapig gitarrhjälte som tog plats, både fysiskt och som inspiration för många. Tänkte på hur det reflekterades i hans version av Bob Dylans This wheel’s on fire. Både gitarr och röst uppskruvade till max. Julen får ju gärna bjuda på hårda klappar.
Relaterat:
Mountain – For Yasgur’s farm
Mountain – Never in my life
Leslie West – High roller
West Bruce & Laing – Pollution woman
Lämna ett svar