Min far lärde mig den ädla konsten att välja småvägar istället för de stora stråken. Av det enkla skälet att man kom mycket närmare inpå livet på sitt eget land. Och för att man samtidigt får se så mycket mer.
Kanske dyker det oväntade upp bakom nästa krök resonerade han. Och det hade han rätt i. Sen kan det oväntade bestå i en flock med kor som bara sakta masar sig från en betesäng till en annan eller en skylt med ett ovanligt roligt bynamn. Men det är så mycket mer intressant än utsikten från E4.
En gång kom jag runt en krök och passerade en mindre gård med en alldeles vanlig röd stuga med vita knutar och ett uthus. Men framför uthuset stod en vit, lång limousine parkerad. En sådan man tänker sig ska släppa av festande kändisar vid Stureplan.
Där vi befann oss då var Vimmerby närmaste centralort. Men vem vet, man kanske kan köra Limousine till Stadshotellet också. Och känna sig som i en låt av Grand Funk Railroad.
Relaterat:
Grand Funk Railroad – We’re an American band
Lämna ett svar