Det var en eftermiddag i januari. Julens alla fester var över och vardagen hade kommit tillbaka.
Såg ut på de snötäckta gatorna. Solen började sakta sänka sig och jag behövde gå ut ett ärende. Motvilligt ska sägas, ville inte lämna värmen.
Stereon i rummet spelade Gasolin och de långsamma, svävande tonerna till Langebro sipprade ut till hallen där jag stod.
Texten om en vandring genom öde gator i Köpenhamn bland de udda, de utstötta och de fattiga smälte så väl in i ögonblicket. På sitt så långt ifrån min lilla hemstad, men på ett sätt så oerhört nära.
Relaterat:
Gasolin – Det var Inga, Katinka og Smukke Charley på sin Harley
Gasolin – Hva gør vi nu, lille du
Lämna ett svar