Lagom till helgen brukade den lokala tidningen publicera skivrecensioner i sin nöjesdel. Läste dem sällan men använde rubrikerna som ett slags omvärldsbevakning på vad som fanns ute i skivaffären just då.
Med jämna mellanrum dök det upp bilder på en rundlagd herre med stort skägg och hår. Han hette Dr John och verkade alltid få fina betyg. Såg en glimt av honom på TV någon gång och förstod att han spelade både gitarr och piano.
På senare år har jag lyssnat mer på Dr John och det känns ungefär som att se gänget i Aristocats riva av ”Alla snubbar vill ju vara katt”. Förstår att han gick hem. Hans anrättningar bubblar av rytmer och känns äkta och genuina. Let the good times roll.
Lämna ett svar