Ut genom den stängda dörren till min yngste sons rum kom dova toner. Extremt brittisk indierock trängde sig genom nyckelhålet och skvallrade om att på andra sidan dörren var ljudvolymen en helt annan.
Plötsligt avbröts den pågående låten och en glad inledning tog vid. Fa-fa-fa-fa-fa-fa-fa sjöng någon och något vaknade i mig. Det här lät annorlunda. Innan låten hann ta form ordentligt sattes stereon av och sonen kom ut.
Var tvungen att stilla min nyfikenhet kring vad han nyss spelat.
”Menar du Brainpool? In a box. Gammalt men det låter indie.”
I ett nafs trillade 90-talet ner över mig. Första kontorsjobbet. Eget kontor. Egen radio. Brainpool på P3. 1996. Tack och bock. Där fick jag en del av livet tillbaka som jag glömt.
Lämna ett svar