Maj 1992. Jag sitter med mitt examensarbete som är slutklämmen på två år i högskolevärlden. För er som glömt maj 1992 – eller kanske inte ens var födda då – kan jag säga att det var hett. Sommar 2018-hett.
Det var faktiskt så hett att det inte gick att sitta och jobba om dagarna. Eller tänka för den delen. Istället valde jag att skriva mitt exjobb om nätterna.
Det var jag, min gamla MacIntosh Classic och en stereo där Blue Öyster Cult 1 låg på skivtallriken. Historien om de tre vännerna som ger sig ut på en tur genom öknen för att göra en bilaffär som slutar med ond, bråd död, stod ut. Att sitta där på natten, de sista dagarna i maj i ett kvalmigt rum och lyssna till Then came the last days of May blev på ett sätt övertydligt. Men ett minne för livet.
Relaterat:
Blue Öyster Cult – The red and the black
Otroligt bra låt som alltid fyller mig med en sorgsen känsla. Läste att den bygger på en sann historia vilket adderar en dimension. BÖC for ever! 🙂
Hej Nisse,
Roligt att du hittat till Musikagendan.se. Tack för historien bakom låten, det visste jag inte om. Men jag håller helt med om din slutkläm!