Mina barndomshjältar hette inte Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga. Ledsen Astrid. Jag var inte uppslukad. Inte ens bröderna Lejonhjärta fick mina sympatier.
Min hjälte låg uppe i ett träd om dagarna och funderade över livet i allmänhet. Och om den söta Emma i synnerhet. Medan morfar satt under trädet och läste tidningen. Äntligen en hjälte för oss introverta. Kalle, you’re my man.
Och Kalles Klätterträd hade inte varit detsamma utan Jojje Wadenius melodi som lyhört fångade hela stämningen i programmet. Det var i en tid då ingen oroade sig för att ungarna fick för mycket skärmtid. Glad att jag fick växa upp då.
Relaterat:
Jojje Wadenius – Mitt lilla barn
Lämna ett svar