Jag tror att det i grunden finns två typer av människor. De som fullkomligt älskar Uriah Heep och de som undrar vad pajasarna håller på med. Det är svårt att vara fullkomligt neutral inför ett band som så hängivet berättar historier om riddare, drakar, demoner och trollkarlar. De är som medeltidsveckan i proggform.
Men jag har alltid älskat dem för entusiasmen och för att de gav hammondorgeln en framskjuten plats i musikhistorien. Av alla deras triljoner skivor är Demons and wizards den mest kända och där finns Rainbow demon som väldigt väl sammanfattar vad de handlade om.
Den berättar också vad som låg på min skivtallrik 1987. Som vanligt 10-15 år för sent ute.
Det har jag också alltid trott, ren fantasy och mystik alltså, men flera av låtarna har undermeningar. Protesterar/belyser bl a (mot) galna krig, ondska, förtryck, hat och maktmissbruk!
Ex ”Lady in Black” , ”The Wizard”, ”Magicians Birthday” och ”Rainbow Demon”.
Tack för intressant perspektiv. Det ger låtarna en dimension till.