När jag var 8-10 år hörde jag Ulf Lundell på radion. De vuxna i rummet rynkade på ögonbrynen och muttrade något om ”kan ju inte sjunga rent”.
Förstod inte varför de muttrade. Jag kunde inte skilja hans förmåga från någon annans. Sen förstod jag kanske inte alltid vad han ville säga men det gjorde inget.
För det vet jag kanske inte alltid idag heller. Men det svänger. Ägde en gång ett ex av Ripp rapp från 1979 och den inleds med en trivsam rökare om att vara på g i livet och ha tillförsikt. Hör vad han sjunger i alla fall. Och nu är det jag som är den vuxna i rummet. Muttrar jag något så är det av uppskattning.
Kanske därför yngste sonen köpte Ripp rapp på loppis häromsistens.
Relaterat:
Ulf Lundell – Glad igen
Ulf Lundell – Och går en stund på jorden
Lämna ett svar