Hjärnan är fantastisk på att associera till saker. Ibland kan jag komma på att jag sitter och tänker på något som vid en första anblick verkar helt ovidkommande för det jag håller på med. Men oftast trillar polletten ner efter en stund. Då fattar jag varför tanken korsat huvudet.
Ett bra exempel är veckomötet som vi hade på en arbetsplats där jag jobbade. Det var veckans värsta tidpunkt. Mötet drog alltid ut på tiden och chefen vi hade var för snäll för att sätta stopp på vissa personer när de ständigt skulle prata eller ifrågasätta saker.
Och där satt jag gång på gång på detta möte och fick en melodislinga i huvudet som jag inte kunde placera. Och inte förstod jag varför den kom upp hela tiden. Men så en dag klarnade det när jag fick fatt på textraden – det var Stuck in a moment med U2. Min hjärna associerade vårt veckomöte med ett ögonblick man inte kunde ta sig ifrån. Så rätt den hade.
Lämna ett svar