Borta bra men hemma bäst. Det uttrycket fick man lära sig tidigt. Så fort man varit borta, om så bara över dagen, var det någon vuxen som sa något om att det var skönt att komma hem igen.
Det tog inte heller någon längre tid innan Green green grass of home kom in i livet. Det var många som gjorde hemvändarnas nationalsång men den version som spelades hemma tillhörde Tom Jones.
Lika delar country, nostalgi och hemlängtan, nedkokat till tre minuter. En fullkomligt oemotståndlig kombination. Har man en gång hört den sitter den kvar i långtidsminnet med tretumsspik. Troligen exakt den effekt som avsågs från början.
Lämna ett svar