Dan Andersson gav 1917 ut en diktsamling kallad Svarta ballader och där fanns en text som blivit tonsatt av Gunde Johansson och utgiven i många versioner. Den heter Omkring tiggarn från Luossa och är ett stycke som kräver mycket av den som ska framföra det.
Det är vackert, det är dramatiskt, det är målande och inte minst är det ett långt stycke. Men få visor fastnar så på djupet i mig som den.
Favoritversionen framförs av Thorstein Bergman som med djup och melankolisk stämma sätter rätt ton. Det är inte en glättig redogörelse för senaste semestertrippen. Det är en livsberättelse med många bottnar och våndor. Som gjord för en sakta skymmande sommarkväll.
Lämna ett svar