På gymnasiet hade vi det underligaste av ämnen. Det kallades Konst- och musikhistoria. Inte underligt som ämne betraktat men bedömningen av elevernas insats var underlig. Man fick inte betyg. Bara närvaro.
Allt över en viss procentsats närvaro betydde att man var godkänd i ämnet. Snart spreds uppgiften bland oss elever hur många lektioner man hade ”råd” att skolka från. Om jag skolkade. Säger som Kungen, vi vänder blad.
Slutklämmen i Konst- och musikhistoria var att skriva en uppsats. Jag skrev om rockmusikens utveckling från blues till idag (vilket då var samma sak som 1987). Upptäckte i min research att The Yardbirds ofta nämndes som en viktig brygga mellan blues och rock.
Då fanns inget annat att göra än att hitta inspelningar med The Yardbirds för att utöva källkritik. Biblioteket hjälpte mig och där dök Heart full of soul upp. Och ja, påståendet stämde väl. Så även ryktet om antalet timmars närvaro som krävdes för att bli godkänd i Konst- och musikhistoria.