Det har gått ungefär 20 år vid det här laget men det är först nu jag känner att jag börjat hämta mig faktiskt. Och då menar jag från chocken av en överlastad hårdrocksnostalgi som vällde över oss alla vid namn The Darkness.
The Darkness var som om David Coverdale från Whitesnake och Ken Hensley från Uriah Heep bildat en regnbågsfamilj tillsammans och fått ut ett helt gäng med små arvtagare med extra allt och ännu tajtare spandexbrallor.
Det var riff ur den högre skolan, långa lockar och falsettsång i en stökig men brittiskt artig mix. Perfekt paketerat för alla som saknat det tidiga 80-talet. När jag såg videon till I believe in a thing called love gick jag till telefonkatalogen och började leta efter numret till Hem och Skola.
Nej, bara skojar. Satte mina barn framför TV:n i undervisande syfte.
Lämna ett svar