Idag går Musikagendan in på sitt andra år. Det hade inte gått mer än ett par veckor efter att jag startat bloggen när min bror skickade mig en Spotify-länk.
Låten som han skickade var Men Without Hats av The Burning Hell. ”Kolla gärna texten” var medskicket. Gjorde som jag blev uppmanad. Följde texten och blev sittande med ett stort igenkännande leende.
På några minuter förmedlade The Burning Hell precis själva kärnan av det som jag nu ägnat ett år åt att beskriva. Musik skapar så mycket glädje. Den skapar minnen och förstärker minnen. Den blir ljudspåret till filmen om vårt liv.
Tänker fortsätta skriva. Är kanske inte lika bra på att vara kort och koncis som The Burning Hell. Men jag hittar ständigt nya sätt att säga det jag vill på och det räcker långt.