Min äldsta son hade en flickvän i USA, internet har gjort världen liten. Förr hittade man tjejer på gatan bredvid men så funkar det inte längre.
Det var inte lätt att släppa iväg sin lilla kille dit alldeles ensam – till USA alltså, inte gatan bredvid – men pappa fick acceptera tingens nya ordning.
Sista gången han var dit fick SAS-piloterna för sig att strejka och ledningen bestämde sig för chicken race. Alltså var hemresan från Chicago på väg att ställas in och goda råd var dyra. Slängde mig på datorn för att boka alternativ, i USA var det natt och sonen sov. Stresspåslaget när jag såg antalet platser på andra flighter ticka nedåt i hög hastighet var inte att leka med. Hittade i alla fall en annan resa, t o m på samma dag som han skulle ha åkt hem.
Senare samma vecka var det festival i stan och jag ville gå och se The Ark. När jag är på väg ner till festivalområdet vid tio på kvällen plingar ett sms in i telefonen. Sonen skriver – jag sitter i gaten, allt har gått bra.
Den känslan, att gå och se ett av Sveriges genom tiderna bästa liveband med det beskedet i ryggen var fantastiskt.
Relaterat:
The Ark – Angelheads
❤️