I mitten på 80-talet lärde jag mig den hårda vägen att Sweet i princip hade två helt olika karriärer och var två helt olika band. Hade lånat skivor av kompisar med glamrocksbandet Sweet som spelade sköna riff och hade melodiska rocklåtar med stämsång och var rätt ösiga i största allmänhet.
Glad i hågen skaffade jag därför en Sweetskiva själv och blev gruvligt besviken. Ur högtalarna flödade en form av välkammad tuggummipop med jättefåniga texter. Jag lusläste konvolutet för att försöka förstå vad som blivit fel. Men det stod Sweet och namnen på bandmedlemmarna kände jag också igen.
Betänk att detta var långt före tiden då man kunde googla. Först långt senare när jag läste en artikel om Sweet fick jag veta att de började som popsnören och då föll bitarna på plats. Skivan hade jag för länge sedan bytt mot något bättre. Turn it down är ett spår som ligger mer i linje med det Sweet jag gillade. Den handlar dessutom att någon (en arg förälder troligen) tycker att man ska dra ner ljudet på stereon. Men då låter det ju inte lika bra…
Lämna ett svar