Klockan fem på morgonen satt jag ute på en blåbärsmosse. Kaffet i termosen ångade när jag öppnade locket. Mackan med stekt ägg smakade fantastiskt.
Såg mig omkring. Solen var uppe sedan länge och det försiktiga ljuset strilade mellan trädkronorna. Det prasslade i en ungbjörk när en fågel bytte gren. Annars var allt stilla.
”Kalla den änglamarken
Eller himlajorden om du vill”
Orden från Evert Taubes Änglamark tonade upp i mitt inre. Så rätt han hade. Drog en djup suck av välmående. Då hör jag det envisa vinandet från en mygga i närheten. Nåja. Även solen har sina fläckar.
Lämna ett svar