När min ena son kom hem från första dagen i skolan frågade vi honom hur dagen hade varit. Jodå, tyckte han. Det hade varit bra.
De hade fått sjunga lite, rita lite och fröken var snäll. Och på rasterna hade han lekt. Allt lät bra.
Vad ska ni göra i skolan imorgon då, undrade vi. Han tittade på oss med stora ögon.
– Va? Ska jag gå dit igen?
– Ja, min vän. Du ska gå dit många gånger nu.
Den kvällen tänkte jag på orden i Supertramps The logical song. Är det så att vi tar ifrån barnen deras fantasi och glädje och istället försöker forma dem till logiska rationella varelser? Så tråkigt det låter i så fall.
Lämna ett svar