The blues had a baby and they named it rock’n’roll sjöng Muddy Waters. Ett fullständigt odiskutabelt faktum.
Stretch gjorde en låt om inspirationen som fick dem att börja spela och ge sig ut på vägarna och turnera. Den blir en vacker hyllning till de gamla bluesmusiker som jämnade vägen för rockmusiken. Alltså vacker i meningen välformulerad. Inte som långsamt och finstämt. Det var inte riktigt grejen för Stretch.
Istället bjuds vi på 70-talsrock med skit under naglarna och tydliga spår av blues strösslat ovanpå. Och det blir svårt att säga var bluesen slutar och rocken börjar.
Relaterat:
Stretch – Fixin’ to die
Lämna ett svar