Stretch var ett komplett okänt band för mig fram till för några år sedan. De var nog inte speciellt framgångsrika om man ska se till den begränsade mängden skivor de fick ge ut. Två. Men de var en rolig bekantskap när de väl dök upp.
Första skivan med den dubbeltydiga titeln You can’t beat your brain for entertainment (aj) blev min följeslagare under några dagars intensivt byggande av IKEA-möbler.
Passande då kanske att låten jag väljer i det här sammanhanget är deras version av Fixin’ to die. En riiiktigt gammal bluesklassiker av Bukka White i annan tappning. Den beskriver sinnestillståndet väl mitt i bygget av en Pax-garderob.
Lämna ett svar