Ibland får man vara glad att man lever i det nya informationssamhället. Och då menar jag inte armén av influencers som står redo att sälja mig något som de affilierat sig med.
Jag menar den hjälp man kan få att hitta något som man har tappat bort. Som sånger. Det finns låtar som kan gäcka en och det är framför allt låtar där man inte har koll på varken artist eller titel.
En gång var allt jag hade en strof. ”He looks like Eddie Cochran”. Allt annat var borta. Jag var inte mer än kanske nio år när jag spelade in låten som nämnde Eddie Cochran från radion och knappast mer än 15 när kassettbandet trasslade ihop sig och lämnade jordelivet.
Saknaden var stor. När internet kom gjorde jag då och då fruktlösa sökningar men fick mest förslag om klipp med den riktiga Eddie Cochran. Men så en dag fick jag ett genombrott.
Jag nådde en sida som hyllade ett avsomnat TV-program. Skribenten nämnde i en bisats en låt av Steve Gibbons Band som skulle ha framförts i detta program. Det räckte. Tack internettet. Och tack Steve Gibbons för Eddy Vortex.
Lämna ett svar