Steppenwolfs I’m a road runner ska inte förväxlas med Bo Diddley-låten med samma namn. Det är två olika låtar men de delar många egenskaper.
Båda förmedlar känslan av frihet, få åtaganden och få krav på tillvaron. Hellre susa ner längs de stora vägarna och låta dem ta en dit de vill. Så länge man bara har en tandborste med sig så löser sig resten på något sätt.
I’m a road runner är också ett bevis på att Steppenwolf själva gjort en resa. Alla politiska ställningstaganden och samhällskritik som dominerade deras tidiga karriär var som bortblåsta. De hängde väl inte med i svängarna. För svänger gör det.
Relaterat:
Steppenwolf – Sookie sookie
Lämna ett svar