Jag jobbade många år som kommunikatör. En tumregel i yrket var att alltid tala sanning om man blev intervjuad. Att ljuga vore att sänka sin egen trovärdighet och i förlängningen göra sig omöjlig i yrket.
Men det fanns ett viktigt tillägg till tumregeln. Bara för att det man sa var sant så behövde man inte berätta allt som var sant, bara svara på frågan man fick.
Fick höra för något år sen att gamla statsministern Göran Persson hade samma tumregel. Sonny Boy Williamson däremot, han hade nog inte passat som varken kommunikatör eller statsminister. Han är helt transparent med att om han börjar snacka så vet man aldrig var det slutar.
Men självinsikt är också något bra. Och den insikten delar han med sig i en skön, snabb blues från tidigt 50-tal som gör det enkelt att förstå var rocken kommer ifrån från början.
Relaterat:
Sonny Boy Williamson – Your funeral and my trial
Lämna ett svar