Jag gick aldrig på förskola – eller daghem som det hette då. Vi hade istället en dagmamma som bodde på gatan bredvid.
Det var spännande med dagmamma. Hon hade andra leksaker, lagade annan mat och i trappuppgången bodde andra barn. Världen var mer begränsad i den delen av livet. De som bodde på gatan bredvid hade lika gärna kunnat bo i Kina. Kort sagt, det var en annan värld.
Men det roligaste med min dagmamma var hennes resegrammofon. Som en skivspelare i en väska. Allra bäst blev det när hon spelade Sofia dansar gogo med Stefan Rüden. Lyssnar på den idag och undrar varför alla blir så arga på Fröken Snusk. Det var inte mindre skämmigt förr.