Jag är van. En förälders främsta roll i livet är att inte hänga med. Vilka bollar som än spelas är man ohjälpligt nummer två och måste fråga sina barn vad det rör sig om. Ibland fattar man efter en förklaring. Ibland aldrig.
Trots vanan att inte hänga med kan man fortfarande bli helt svarslös ibland. Som den där gången runt 2004 när jag var på väg ut genom dörren med hela rövarbandet till familj och lillebror plötsligt säger:
– Ta ner min tryckerkeps. Den är på hyllan och jag når inte.
– Tryckerkeps?
– Min tryckerkeps.
Tar ner första bästa keps i en sexårings storlek och frågar:
– Menar du den här?
Sexåringen sliter åt sig kepsen och springer ut. Frågan hänger kvar i luften några dagar. Till jag kommer in i grabbens rum och hör honom spela Mr Cool med Snook. Uppmaningen ”Ta av dig din truckerkeps” studsar runt i rummet sjuttioelva gånger.
Sen hängde jag i alla fall med på den. Helt trög är jag inte. Tror jag.
Lämna ett svar