Min fru hade fått tillgång till en ny lokal för sitt företag. Ett visst renoveringsbehov förelåg så vi tillbringade ett antal vinterhelger med spackling och målning.
Tog med vår gamla radio dit för att få lite musik till arbetet. Den hade inte helt lätt att fokusera på en station åt gången, det sprakade och levde en hel del. Men till slut fick vi in en station och den spelade 80-talshits, timme efter timme.
Gång på gång kom vi på oss själva med att gnola med och minnas händelser från högstadiet och gymnasiet. Även vid de mest oväntade låtar.
För inte hade jag trott att (I’ll never be) Maria Magdalena med Sandra skulle ha en sådan inverkan på mig idag. Plötsligt blev jag 16 igen och slutade stöna när jag böjde mig ner för att rengöra penseln. Musik har de mest fantastiska krafter.