Jag vet inte hur det började. Det kan ha varit något av barnen som sjöng refrängen hemma vid matbordet när det serverades köttbullar. Eller så var det någon kollega på jobbet som citerade den absurda textraden:
”Du får inte stoppa köttbullar i näsan Markus
Inte stoppa köttbullar i näsan sisådär.
Med tysk brytning dessutom. Då vaknar barnet i mig till liv och tycker det är hysteriskt roligt.
Sen började jag få bilder för min inre syn på hur det där köttbullestoppandet skulle se ut i verkligheten. Då blev det ännu mer hysteriskt roligt. Hur skulle de ens få plats? Där? Vi kan inte snacka om några Mamma Scans i alla fall.
Men precis detta är tjusningen med barnlåtar. Man får gilla dem fast att man passerat 50 med god marginal.
Lämna ett svar