I mitt föräldrahem spelades Roger Whittaker ganska ofta. Jag gillade hans mörka stämma och finstämda sånger. Dessutom var karl’n helt fenomenal på att vissla.
Visslandet blev till ännu ett instrument i många av hans kompositioner och gör hans låtar lätta att känna igen i bruset. En låt jag alltid uppskattat är New world in the morning. Full av insikt att vi så ofta skjuter upp det vi vill förändra till morgondagen. Och när morgondagen väl kommer gör vi allt precis som vi brukar.
Varför inte börja göra annorlunda direkt istället? Då är vi redan igång när morgondagen kommer.
Produktionen är lika enkel och anspråkslös som budskapet i den här låten. Den andas tillförsikt och stillsam reflektion samtidigt. Vänta inte till morgondagen att lyssna på den.
Lämna ett svar