Kom hem med en svajig kassett från biblioteket en dag. Gick kanske i tredje klass. Det var så jag lärde känna Roger Miller från första början.
Med ett visst vibrato som inte var hans eget utan helt och hållet berodde på kassettens dåliga hälsa. Och inte nog med att han inte lät som han skulle den gode Miller. Jag hade dessutom förväxlat honom med någon annan. Roy Rogers. Som jag hade på mina filmisar därhemma. Roy Rogers var westernstjärna. Roger Miller var country and western-stjärna. Liten men ack så betydelsefull skillnad.
Jag var nyfiken på hur Roy Rogers lät när han sjöng, det var därför jag lånade kassetten. Först när jag kom hem och jämförde med filmisarna därhemma insåg jag misstaget. Men det spelade inte så stor roll. Och idag bjuder jag på Tall tall trees, precis som den ska låta, helt utan svaj. Men med sväng.
Lämna ett svar